Träningen ger mer med blåbär

Blåbär och blåbärskvist - träningen ger mer med blåbär

Pterostilben är ett av många nyttiga ämnen i blåbär. Det har inte bara antioxidativ kapacitet utan aktiverar också överlevnadsmekanismer i våra celler och ökar den positiva effekten av träning.

Bär är nyttiga, det vet alla. De är ju så rika på antioxidanter, brukar man säga. Idag vet man att det även finns andra positiva funktioner hos de bioaktiva ämnena i bären. Ämnena kallas fytokemikalier.

Resveratrol och pterostilben är polyfenoler som finns i bland annat lingon och vindruvor respektive blåbär. Båda ämnena hör till ämnesgruppen stilbener. Dessa ämnen anses kunna motverka ett flertal välfärdssjukdomar.

Växternas försvar skyddar oss

Växter producerar fytokemikalier för att försvara sig mot skadlig påverkan från exempelvis UV-strålning och skadedjur. Många av dessa ämnen har antioxidativ effekt och kan också vara mer eller mindre giftiga. När vi äter växter, som förstås inte ska vara giftiga för oss, aktiverar ämnena överlevnadsmekanismer i våra celler.

Resveratrol har testats i många vetenskapliga försök, och man har sett exempelvis att livslängden hos bananflugor, jästceller och möss ökade av detta ämne. Dock berodde detta inte på den antioxidativa kapaciteten hos resveratrol, utan på att ämnet aktiverade cellernas försvarsenzymer och gjorde dem mer motståndskraftiga mot negativ påverkan.

Släktingen pterostilben, som finns i blåbär, är lättare för kroppen att ta upp, är mer bioaktivt och bryts inte ner så fort jämfört med resveratrol.

Pterostilben ökar effekten av träning

Man vet att prestationsförmågan ökar med tiden vid regelbunden uthållighetsträning. I den processen ingår förändringar av skelettmuskulaturen samt nybildning av blodkärl och mitokondrier som är cellernas ”kraftverk”. I en forskningsstudie undersöktes effekten av pterostilbentillskott på råttors uthållighetsförbättring vid träning.

Råttor delades in i tre grupper; en som hade väldigt lite fysisk aktivitet, en som fick röra på sig mycket och en som också fick röra på sig mycket men dessutom fick pterostilbentillskott. Efter fyra veckor fick råttorna göra ett uthållighetstest där de fick springa så länge de orkade. Förändring i sammansättning av muskelfibertyper, nybildning av blodkärl i musklerna och mitokondriemängd i muskelcellerna undersöktes i råttornas vadmuskler. Dessutom testades i provrör pterostilbenets effekt på muskelfibrer. Cellsignalering i samband med bildning av blodkärl, muskelfiberförvandling och mitokondriefunktion undersöktes.

Råttorna orkade springa längre om de hade rört på sig mycket under de fyra veckorna. Dessutom ökade andelen långsamma muskelfibrer (som är viktiga för uthålligheten), kärlnybildningen i musklerna samt nybildningen av mitokondrier. Om råttorna under träningsperioden även fått pterostilben var skillnaden ännu större; de orkade springa 30 % längre än de råttor som bara fått röra på sig mycket. I provrören hade pterostilbenet tydligt gynnat bildning av långsamma muskelfibrer, ökat mängden av en markör för kärlnybildning samt förbättrat mitokondriefunktionen.

Forskarna drog slutsatsen att pterostilben gynnar skelettmusklers anpassning till träning och därmed ökar uthålligheten.


Källor:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28911531/
https://runnersworld.se/blogg/darfor-bor-lopare-ata-blabar/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31906449/